åh, herregud.
jag försöker hela tiden att vara positiv. kanske skrattar lite grann, för att ngnstans glömma att jag faktiskt går i skolan och måste ta mig igenom den. jag må låta bortskämd, men vad tusan...jag är faktiskt inte van att gå i skolan efter alla dessa år jobbandes och resandes. jag har kanske testat på för mkt av det goda livet och liksom fastnat där.
livet är inte enkelt. det vet jag nu. nästan samma känsla som jag hade under min växjöperiod smyger sig sakta inpå... men nej, den ska inte få förstöra för mig denna gång.

jag vill liksom bara åka till mamma och inte göra ngnting.men så kan ju inte hålla på. dels för att jag skulle tycka att det skulle bli tråkigt efter ett tag, dels för att jag till och med då skulle känna ångest över att jag inte gör ngt (skola).

rasputin går i min klass...