Григо́рий Ефи́мович Распу́тин

JO, JAG SA JU ATT RASPUTIN GICK I MIN KLASS... HÄR NEDAN KOMMER EN FÖRKLARING OM VEM HAN VAR FÖR ER SOM INTE VET...

Grigorij Jefimovitj Rasputin, född 22 januari 1869 [1] i byn Pokrovskoje vid floden Tjura, Tjumen, Sibirien, Ryssland, död 30 december 1916 [1] vid floden Neva nära Sankt Petersburg, Ryssland, var en rysk mystiker, predikant och helbrägdagörare, en av Rysslands mest mytomspunna personer.
Genom att intala tsaritsan Alexandra att han kunde bota sonen Alexej från dennes blödarsjuka genom hypnos skaffade han sig stort inflytande över det Romanovska hovet. Det uppstod även rykten att han hade en kärleksaffär med tsaritsan, och hemliga polisen lät övervaka honom. När Ryssland led nederlag under första världskriget sades det att han hypnotiserat tsaren och tsaritsan för att själv kunna styra landet.
Rasputin mördades av en grupp ryska aristokrater 1916, under ledning av adelsmannen furst Jusupov.

miljö hit och miljö dit. det kommer ju ändå aldrig bli bättre.

näe, det jag trort inte påt. men jag ska försöka. är inne på min andra vecka på kursen och det känns faktiskt bättre idag fast jag inte pluggar eftersom jag somnar då. därför satte jag på honey honey, blev lite glad och läste två roliga bloggar(länkar dem längst ner).

idag har jag varit i skolan.träffade emmas kompis som var sjukt rolig på vagnen, vilket fick mig att skratta lite, SKÖNT! gick och kopierade 3/4 av en bok. lagom lagligt, men också lagom billigt i positiv bemärkelse. sen gick jag hem och skypade med snygga kompis jessica.

ja, och nu ska jag hem till jessica no2 och äta kylling.

(mina otroligt sjuka dagar)

jagarpank.blogg.se

wellness.blogg.se

ibland undrar man ju...

åh, herregud.
jag försöker hela tiden att vara positiv. kanske skrattar lite grann, för att ngnstans glömma att jag faktiskt går i skolan och måste ta mig igenom den. jag må låta bortskämd, men vad tusan...jag är faktiskt inte van att gå i skolan efter alla dessa år jobbandes och resandes. jag har kanske testat på för mkt av det goda livet och liksom fastnat där.
livet är inte enkelt. det vet jag nu. nästan samma känsla som jag hade under min växjöperiod smyger sig sakta inpå... men nej, den ska inte få förstöra för mig denna gång.

jag vill liksom bara åka till mamma och inte göra ngnting.men så kan ju inte hålla på. dels för att jag skulle tycka att det skulle bli tråkigt efter ett tag, dels för att jag till och med då skulle känna ångest över att jag inte gör ngt (skola).

rasputin går i min klass...

ibland vet jag inte vem jag ska vara för att kunna trivas och må bra. dagarna går och ingenting händer.

i helgen kommer erik på besök. på söndag ska jag på kör. nästa vecka ska jag också börja engagera mig i en förening och börja i skolan. jag får se om det här gör att det blir bättre.

just nu är livet ett stort hål som måste fyllas.

jag kan inte andas.

jag älskar min syster. jag älskar min mamma. jag älskar mina vänner. trots att ni alla alltid finns där känns det inte tillräckligt. panikångesten tar över och jag kan inget göra än att vänta ut den smärta jag ibland känner.
ibland undrar jag varför jag blivit en människa som så lätt känner rädsla och obehag inför det okända - samtidigt som jag faktiskt älskar att övervinna denna känsla. att resa är en sak, men att skaffa sig ett liv på ett och samma ställe för två år framåt är en oerhört läskig tanke. för många väldigt skönt, i och med att man då får stabilitet i vardagen; för mig är det tvärtom. jag önskar att jag var som er...