ja, ellerhur. britta bodde granne med mig i 18 år, och jag pratade med henne kanske fem gånger. jo, hon var faktiskt socialt inkompetent och det var synd om henne på ett sätt.
så jag har alltså tänkt på henne, och hur det har gått. jag kommer ju ihåg när hennes man fick åka ambulans den där dagen Linn var hemma och lekte med mig - han dog.
samma sak nu. kvinnan som nu bor i mitt gamla hus träffade jag idag, och helt spontant tänkte jag fråga om britta. hur mår hon? lever hon? har hon dött? jag bet mig i tungan och frågade aldrig. 30 minuter senare ser jag henne.
jag log.
torsdag 18 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar